Life As Louise

Jag sitter i soffan... skakis!

Efter en jättemysig kväll hemma hos Eva-Li tog jag bilen hem från gubbängen vid halv tolv. Jag tänkte att jag tar bilen så jag slipper åka kommunalt hem. Sagt och gjort. Parkerar på parkeringen hemma i Sköndal och ska gå från bilen och hem. När jag kliver ur bilen så ser jag en kille som står ungefär 50 meter bort och fipplar med gylfen.. jävla fyllo, så tänker jag inte mer på det. Tills jag ser att personen börjar springa... mot mitt håll!
Till en början reagerar jag inte riktigt, men sen inser jag att han springer mot mig och mina hjärnceller samlar sig. Jag är helt själv klockan 12 på natten och det är helt mörkt. Not a good kombination. Så jag sätter fart och springer som en galning jag med! Kastar mig in i porten och rusar upp i lägenheten och låser in mig!!! mitt blod bara pulserade när jag låser båda låsen och samtidigt släcker ner alla lysen i hela lägenheten. JÄVLA IDIOT att skrämmas!

Jag har inte den blekaste aning om vad han egentligen ville, han kanske trodde att jag var hans kompis, han kanske behövde hjälp, han kanske bara skulle springa förbi mig och hem, han kan vara världens snällaste person - i dont care! Det enda som gick i mitt huvud är att "det där är en galen våldtäktsman och han är ute efter dig - SPRING"!!
Helt galet! Inget hände såklart. Men man vet aldrig vad som skulle kunna ha hänt om jag inte tagit mitt förnuft till fånga och sprungit in.... usch hemska tanke.
Eva-Li har ju alltid skällt på mig att jag tar mig hem ensam och inte tänker så mycket på vad som faktiskt kan hända. Det FINNS psykon där ute.
Jag har alltid sagt att det är inget som ska hända och att jag inte vill begränsa mitt levnadssätt pga att andra människor är dumma i huvudet. Men jag kommer att backa lite gällande det.
Man ska ALLTID vara observant.
Denna kille kom springande mot mig bakifrån (jag har alltid som vana att kolla mig över axeln regelbundet), om jag inte varit uppmärksam hade jag inte märkt honom.

Jag tog bilen hem för att vara på den säkra sidan men ändå är det de sista 50 metrarna från bilen till porten som något händer.

Man kan inte skydda sig mot allt och jag hatar det faktum att idioter som honom ska skrämma upp och utsätta (inte i detta fall tack gode gud) oskyldiga människor för hemska saker.
Jag kan säga så mycket som att när jag väl var inne och jag kunde samla mina tankar blev jag så fruktansvärt rädd! Min puls börjar precis lägga sig nu och nu är jag bara så arg! Så ARG!.
Vem är du som tror att du kan göra vad du vill?
Jag bara skakade i hela kroppen och typiskt är ju att Markus inte är hemma en kväll som denna, såklart. Så nu är jag ensam hela natten (eftersom Josse inte HELLER är hemma). Nice. Jag kommer ju sova gott. Inte.
Nej men allvarligt, jag är inte så skärrad längre. Det hände ju ingenting. Jag vet inte ens med säkerhet att det var mig han jagade. OM han nu jagade något. Men värsta tänkbara scenarion snurrar ju i mitt huvud.
Jag kände bara att jag måste skriva av mig. Jag har ingen att prata med här hemma så det är ni mina kära bloggläsare som får ta del av min frustration!

Förra helgen var det två tjejer som blev överfalls-våldtagna i samband med bussresorna hem. Jävla svin som tar sig friheten att göra så mot en annan människa. Sådana människor som tar sig friheten att förstöra en ung tjejs liv borde fan spärras in på livstid. OCH de borde kastreras. Helt allvarligt. Amputeras. Jag HATAR er!
Tror att ni har rätt att ta en annan persons säkerhet ifrån dem.
Tror ni har rätt att bestämma över vad en annan människa ska göra med er.
Tror ni har rätt att utnyttja och förnedra.
Tror ni har rätt att vara det svin ni är.

Jag kommer alltid att hata er.