Mitt barndomshem där jag är uppvuxen. Mitt rum var det fönster som är längst till höger (övervåningen). Åh jag har så många underbara minnen från detta hus! Ibland saknar jag den tiden så himla mycket. Den var perfekt. I det lilla huset uppe i backen bodde min farmor och farfar hela somrarna, då brukade vi vara där och fika och leka. På vintrarna var (är?) den backen upp dit den bästa pulkabacken :) Idag bor min brorsa där. Det man skymtar "bakom" huset till höger är logen. Där fanns det alltid massa roliga saker att undersöka och leka med. Längre till höger utanför bild så finns det en jättestor vedbod, ett stort dubbelgarage och sedan ett hönshus och en damm. :) tidigare fanns även en lekstuga men den finns inte kvar längre.
I somras så lade min pappa och min brorsa nytt tak, det blev ju verkligen superfint! :)
Huset längst upp på kullen :) på det här kortet ser man även garaget. Det enorma garaget nere till höger hör till grannen.Jag gillar verkligen att hela huset är helt omslutet av skog. Man kan leka så fantastiskt bra i skog när man är liten :) Det är så spännande, finns massor av ytor och det är skitbra att bygga trädkojor :) Lägg sedan till en gräsmatta stor som en 11-mannaplan och en täkt så har man enorma ytor att leka på! Helt underbart.
Det är när jag tänker på såna här saker som jag tycker det är sjukt jobbigt att bo i en trång lägenhet, med minimal balkong och folk och bilar och bebyggelse vart man än tittar. Ibland kan jag verkligen känna mig krävd i stan.
Men minnen är till för just att minnas, man kan inte hålla fast vid det som varigt hela livet - Life goes on och det förändras och händer nya saker. Jag är jätteglad att jag har mina fina minnen men det skulle aldrig funka att jag flyttade tillbaka och levde samma liv som förut. Jag skulle inte klara av att bo där uppe nu. Jag skulle sakna tempot, människorna, möjligheterna och utvecklingen. Jag vill ju vara stadsbo nu! :) Just nu är det precis rätt för mig. Men vem vet, jag kanske flyttar hem igen när jag blir gammal och grå för att sluta cirkeln.
2 Kommentarer:
Åh vilket drömhus!! Jättekul att se när du har berättat så mycket om din uppväxt:)
Ibland funderar vi också på om inte landet vore något för oss,och om inte för våra barn,men samtidigt skulle det ju bli så långt bort då från nära och kära så jag undrar om det är värt det. Svårt det där. Men landet måste ändå vara bästa stället att bo och växa upp på:)
WoomWoom!! Det är väl härligt me minnen ^^ haha!
men sen i längden, är det verkligen så kul att leva samma liv en gång till om man hade fått chansen? :S Nja vet inte ja, man skulle nog inte uppskatta det som varit lika mycke då..Va vet ja ^^
Men visst e de för snygga kort ;D
<3
Skicka en kommentar