Life As Louise

Ibland önskar jag mig tillbaka till tider som var förut, när man inte hade vissa tankar och när vissa saker inte hade hänt. Tillfällen då allting bara var bra. Inga konstigheter som Håkan hade sagt.

Idag har jag kommit till insikt... tror jag. Om en grej som jag tänkt på en längre tid. Ibland är det så svårt men det blir ändå så enkelt när man väl lyfter på stenen och kollar vad som finns under. Ja jag är kryptisk men det är personligt. Jag vet att det ialf är väldigt bra att PRATA... MASSOR. Allting blir så mycket enklare då. SÅ mycket enklare. Nu känns det ialf mycket bättre.
Jag tänker FÖR mycket. Hela tiden. Jag gör saker mer komplicerade än vad de är och jag tycker definitivt synd om mig själv med än jag borde. Jag är en rätt komplicerad människa ändå har jag kommit på. Eller en rätt omständig människa ialf som tänker på tok för mycket. Analyserar och grubblar och tänker i min ensamhet. Det blir så mycket enklare när man "bollar" saker med andra. i mitt fall med min babe.
Varför krånglar man till saker?? Varför blir man så osäker på vad man egentligen vill och tycker och varför lyssnar man inte mer på personer i sin omgivning. ja SUCK vad mycket det är man alltid kan göra bättre.
Men nu är det bättre. Mycket bättre.
Nu ser jag mest fram emot sommaren och alla fantastiska år med babet.

Apropå babet så förstärks verkligen min "jag tror på ödet" teori om att jag och Markus verkligen är de rätta för varandra. Det är verkligen MENAT att det ska vara vi två... för alltid! För mig finns det inte på världskartat att det skulle se annorlunda ut än vad det gör. Det är VI. Jag behöver liksom inte ens säga något så vet han vad jag tänker. Det är helt otroligt.

Herre GUUUUUUD vad länge sen det var jag hängde i knävecken!
Peace.