Life As Louise

Hade en rätt relaxed träning idag. Då halva laget var bortrest var vi endast några få hjältar som infann oss på gubbängen för lite sparkande på bollar. Det var dock väldigt roligt ändå. Körde lite teknik och sköt... Massor! :) Jag älskar att skjuta. Det är en sådan skön känsla när man får till det där klockrena vristskottet som sitter rätt i krysset. Underbart.

Det är lite ovant att vi bara spelar på konstgräs - tydligen så existerar nästan inget "riktigt" gräs (eller "naturgräs" som man säger i stockholmsmun) Kort och gott - En vanlig jäkla gräsplan. Det finns inte.

Det som är bra med konstgräs = Planen är alltid i toppskick och alla passningar går (ska gå) dit de ska, inga grästuvor och inga skavanker. Aldrig lerigt eller kala fläckar. Aldrig Tungsprunget.
Man slipper "knotten" som så fint brukar gömma sig i gräset på somrarna och komma fram som blodsugande jävlar så fort man rör sin fot i gräset. Inga gräsfläckar på kläderna. Man kan spela på "gräs" året runt då de flesta planerna är plogade och uppvärmda.

Det som är dåligt med konstgräs = Gör du en glidtackling eller på något sätt glider efter marken så får du brännmärken som i en gympasal. Aj aj aj. inte skönt. Det luktar heller inte gräs. Det är plast helt enkelt och inte samma känsla.

Brännsåren kan jag leva med (man ska ju faktiskt hålla sig på benen) Så även om det är ovant med konstgräs så väger det positiva över. Även om jag ju gillar riktigt GRÄS mest. Äh. vi kör bara!