![](http://guldgris.files.wordpress.com/2009/10/9789185865192.jpg)
Jag hade rätt höga förväntningar på denna bok. Den blev en besvikelse! Hennes "brutala ärlighet" bestod mest i att hon är kvinna och tar lång tid på sig att bli kåt och att hon brukar säga till sina barn att "mammor faktiskt också kan bli ledsen ibland". Inte mycket att hänga i julgranen med andra ord. Hela boken är inte heller en "bok" i sig, utan en samling av hennes tidigare publicerade krönikor och uttdrag ur bloggen hon skrev på "Mama". Väldigt hattigt och Osammanhängande. Titta på "Mia och Klara" istället. Det är 2000 ggr roligare.
![](http://www.adlibris.com/se/covers/M/9/17/9170024413.jpg)
Efter 3 dagar är hans vattenförråd slut. Efter 5 dagar inser han att det enda sättet för honom att ta sig därifrån är att amputera sin egen arm. Detta är även något han gör, med en slö fickkniv, och tar sig därefter ner för en 20 meter hög klippvägg innan han vandrar 10 km innan han lyckas få hjälp. Ni behöver inte vara oroliga för att jag berättat hela handlingen nu för det vet man redan när man läser baksidan på boken. Det som är så fängslande är att detta är en bok som Aron har skrivit själv och där han med egna ord beskriver denna omänskliga bedrift. Hur han svävar mellan liv och död och hur man reflekterar över sitt liv när man vet att man ska dö sakta... Nej det var en helt otrolig historia och jag ville bara veta hur det gick för honom. Mycket bra bok och jag kan bara föreställa mig hur tacksam han måste vara över att få leva. Otroligt! Läs, Läs.
0 Kommentarer:
Skicka en kommentar